Träning i Gällivare, strulig vecka och tävling Arjepolg.

Förra fredagen begav jag, min sambo Sara och hund-Eskil oss upp till snörika Gällivare. När vi startade på morgonen i Luleå var det bruna ängar och åkrar överallt och man kunde inte tro att det fans snö nån stans. På vägen upp stannade vi till hos Jouni(skotergaraget) i Överkalix och han visade oss runt i lokalerna. Vi fortsatte uppåt och det blev bara mer och mer snö. Väl uppe i Gällivare var det ca 45cm med snö. Jag och Mikael Johansson tog en sväng ut till banan och gick runt den i mörkret, bra och mjuk redan då. Väl på morgonen hade den fryst ihop lite men den två kilometer långa banan var helt OK. Vi blev väl kring tjugo förare från Finland, Piteå, Kalix, Boden och lite andra ställen. Jag körde på men hade alldeles för mjuk fjädring och då jag inte kunde göra den nå styvare kunde jag inte heller gå på för fullt. Efter träningen var Mikael Johansson in med en traktor på banan och kortade ner banan och styrde till snön. På söndagen var det rejält kallt, på banan -23. Jag var ut och körde lite men banan hade frusit ihop och var stenhård så det blev inte så många varv. Istället for jag in till Gällivare och gick en sväng på Skyltsöndag med Sara (höll på att frysa ijäl men gjorde visst inte det).


Veckan som varit.

Jag jobbar som bilmekaniker på dagarna mellan sju och fyra och på måndags kvällen var jag till Tok Lasse i Skomanstjälen som ligger 5,5 mil från Luleå. Vi skulle då serva Pistmaskinen. Det var jag, Markus, Mattias Lundgren som skulle dra bandplattorna. Lasse hade kört upp pistmaskinen på lastpallar så att vi fick lite lättare att krypa under den. Det var lite kallt i snön men det gick bra ändå, var väl hemma vid tiotiden.

På tisdagen var jag, Sara och hund-Eskil till Lasse igen. Jag tejpade fast en ficklampa i Eskils halsband så vi skulle se vars han var i mörkret och han var så nöjd när han vi gick omkring på åkrarna och han fick springa lös. Sen så hade Lasse en grundkurs med mig hur man kör pistmaskin. Jag satte mig bakom spakarna och började köra, efter ett tag bytte jag ut Lasse mot Sara och Eskil som medpassagerare. Jag plogade in snö på banan och körde i 2,5 h, grymt kul och jag har mycket kvar att lära mig. Det var inte bara snön som skulle fixas.- flera från Älvsbyn och Piteå fanns där och började att rigga lysmasterna.

På onsdagen var jag till Lasse igen och hade tänkt skruva in stötdämparna igen men de var inte klara med om-schmsningen. Jag skruvade dit mina nya skidor och gjorde en service av skotern. Skidorna jag kommer köra med i år är ett par C&A pro och dom har Sno Performance levererat. Jimmy På Sno Performance är mycktet kunnig och kan mycket om skidor, dom har också varit på crossbanan och låtit duktiga förare prova ut olika skidor för att se vilka som funkar bäst i olika förhållanden och fören. Dom har inte bara skidor som passar för extremkörning utan också modeller för den vanliga svensson. (www.snoperformance.se säljer också mycket annat så gå in på deras sida och kika lite)

Det blev till Lasse på torsdagen också men det strulade lite och jag fick inte in stötdämparna i skotern förän strax efter 21. Jag var ut i fem minuter för att känna lite på skidornas karaktär men det var alldeles för hårt på banan för att köra så jag fick lasta istället. Iväg med släpet till jobbet så det skulle få tina upp.
När jag kom på jobbet på fredagen luktade det bensin i hela verkstaden. Det var en gummitätning i tanken som hade gått sönder och all bränsle från skotern hade läkt ut. Jag försökte jaga fatt på en tätning men det är visst ingen förbrukning på dem och ingen hade hemma en sånhär. Tur var att jag fick låna en av en kompis och klockan sex på fredagen var skotern klar för tävling. Därefter hem och göra en pastasallad och mackor, gick och la mig vid halv tio och somnade direkt.

Tävlingsdag!
Jag, Sara och Eskil klev upp 04.40 och kastade oss i bilen för att ta oss dom 25 milen upp till Arjeplog. Banan var inte så bred men det var mycket snö, jag var lite spänd då jag inte hade kört skotern med dom nya skidorn eller provat hur fjädringen fungerade. Vi fick köra två varv på den 350-400m långa banan. Banan var riktigt lös, skidorna kändes bra men fjädringen var alldeles för mjuk så efter träningen gjorde jag boggin lite hårdare.

Då var det dax för första start och jag var hyffsat taggad. Starten gick och skotrarna på sidorna om mig reste väldigt mycket men jag bara höll och kom både först till, och ut ur, första kurvan. Nu kunde jag bara fokusera på mitt race. Jag kjände att jag litade på skotern och det flöt på bra och jag gick i mål som etta. Det kändes bra men jag fick göra fjädringen ännu hårdare då banan var mycket mer gropig än på träningen.

Nästa heat kom jag sist ut ur första kurvan och jag kämpade mig upp till en sjätte plats efter 1.5 varv men jag kom aldrig om Anna-Karin som hade ett bra flyt, jag provade olika spår men banan var lite smal och hon lyckades stänga mig överallt, hon körde mycket bra. Tredje heatet hade jag ställt på fjädringen lite till. Vi startade och jag är först i starten, väl ute på banan provade jag lite olika spår och jag provade dubbla lite här och där men det slog fast och jag var nästan av skotern, men det hade ju kunnat fungera. Jag vann det heatet och kände att jag litade på skotern och att jag ville satsa och prova utmana mig själv.

Nu var banan rejält gropig och groparna var ca 1.5 meter djupa och riktigt jobbig, bara att ställa på fjädringen ännu mer. Som kvaltrea till finalen i semi pro stock var jag riktigt taggad. Starten gick och jag kom ut som tvåa, jag provade direkt på första rakan att gå om ettan i groparna men det gick inte, ut på andra rakan hade ettan fyllt hela min hjälm med snö och jag såg inte mycket, det bara slog igenom i boggin i knölarna då jag inte kunde parera groparna, jag tappade ner till tredje plats på tredja varvet och då tappade jag all ork. Vi körde nu åtta varv till skillnad mot fyra i kvalen. Jag fick nu sänka tempot rejält för att ens hålla mig kvar på skotern och jag rasade ner i fältet och kom i mål som sexa (om vår räkning stämmer). Jag är nöjd med körningen och tävlingen i sig men inte nöjd med att orken tog totalt slut. Nu var det bara att packa ihop och fara dom 28 milen hem. Vi var hemma i Luleå vid niotiden och jag var helt slut. Jag gick och la mig och frös som en hund, vaknade inatt helt blöt i svett och med feber. I skrivande stund nu på morgonen mår jag bättre och har varit ut med Eskil på en liten promenad.



Sno X har genomfört en mycket bra tävling med en bra bana och hög säkerhet. Här framöver ska jag gå igenom skotern och fortsätta jobba med fjädringen och träna som FN.